Vår novell:)

Idag har vi skapat en spännande novell tillsammans:) Det var inte helt lätt. Jag hade skrivit en planering, som vi försökte få ihop en text av. Det skulle handla om flickan Azra, som råkade ut för ett överfall i en mörk och kall park. Här kan du läsa hur det blev:

     -  Hjälp! Hjälp mig! Jag sitter fast! ropade Azra med panik i rösten.

Rösten hördes i den mörka parken, där inte ens belysningen fungerade. Det var så kallt att kylan stack i näsan och ångan kom ut ur Azras mun. Inga människor syntes och det var helt tyst och stilla i den tomma parken. Endast lite is fanns på de få bänkarna och det var flera minusgrader. De stora, gamla, kala ekarna stod skrämmande i fullmånen och tittade ner på den ensamma flickan.

På festen hemma hos Emma tidigare på kvällen hade Azra träffat Johan. Han var så snygg med sina blå ögon, som kunde dra till sig vilken tjej som helst, en riktig alfahanne. Hans självsäkerhet syntes lång väg och hans muskler var hårda som sten. Azra kunde inte släppa blicken från honom. Plötsligt såg hon att Johan vände sig mot henne och hennes hjärta började slå snabbare. Vad ska jag göra? tänkte hon glatt.

     - Ursäkta mig! Får jag fråga dig vad du gör här, sa Johan spydigt med en cigarett i handen. Röken blåstes ut rakt i ansiktet på Azra. Hon hörde inte hans ord, utan gapade bara förvånat och sa:

    - Jag heter Azra! Ville du dansa, eller vad sa du? Alla skrattade.

    - Ja, kolla hon kan inte ens svenska! Det var ju det vi sa, skrek Johans kompisar. De skrattade högt och gick iväg.

Azra blev ledsen och sprang gråtande därifrån, utan att säga hej då till Emma. Varför gick jag hit? tänkte hon. Med snabba steg tog hon sig förbi Ica-affären, kyrkan, Sparbanken och vidare in i Stadsparken med tårarna som strömmade ner för kinden. De skrattade åt mig! Vad har jag gjort dem? Jag borde ha förstått att det skulle bli fel. Ingen gillar mig!

När hon hade kommit en bit in i parken, hörde hon någon bakom sig. Innan hon hann reagera, fick hon ett slag i huvudet och ramlade i marken. Lite senare märkte hon att någon hade bundit fast henne vid ett träd. Hon försökte att resa sig upp och komma loss, men det var omöjligt. Hon skrek allt vad hon orkade, men ingen hörde henne.

Efter att ha suttit fast en lång stund i den kalla kylan, såg hon äntligen några som kom på stigen genom parken. Hon började skrika igen och då såg hon vilka det var.

Som ni ser är texten inte helt klar, så tills på måndag får ni fundera på slutet och då skriver vi klart den tillsammans på lektionen. Jag förväntar mig bra förslag från er alla! En passande rubrik behövs också. Bra jobbat idag!

I en novell finns oftast dialoger och det kan vara lite klurigt att veta hur man skriver dem. Man kan ju välja att ha talstreck eller citattecken. Här kan du se en film om hur man skriver dialoger:
https://www.youtube.com/watch?v=h7jqVD1AG6k

Trevlig helg! Vi ses på måndag!:) /S