Novell som vi ska läsa på torsdag

Den här novellen kommer vi att läsa på lektionen på torsdag. Ni får gärna läsa den hemma innan, så går det lättare och snabbare på torsdag. På fredag kommer det att bli en uppgift som är kopplad till texten:

De hade stått i kö till en lägenhet på Lövhagen i många år.

 ”De vill att man ska dö medan man väntar”, sa Erik.

 

Veckan innan han skulle fylla 91 år kom ett brev. En lägenhet fanns nu ledig för dem, om de var intresserade.

 

Redan efter en månad flyttade de. Döttrarna hjälpte dem att packa och att komma iordning på det nya stället. Barnbarnen tog hand om en del saker, porslin och möbler som de ville ha och resten kördes till Myrorna.

 ”Skönt att röja lite, nu blir det lättare för er sen när vi är borta”, sa Erik.

 

Lövhagen var en tegelbyggnad med en park runtomkring. Medelåldern på de som bodde där var 85 år. Det fanns två olika typer av lägenheter där. Många olika aktiviteter fanns att tillgå och alltid mycket personal på plats.

“Jaha, då har vi flyttat för sista gången”, konstaterade Erik.

“Det blir trevligt att lära känna lite nya människor”, sa hustrun Sigrid.

“Äsch, här bor ju bara gamlingar”, fnös Erik.

Erik såg på henne utan att säga något mer. Han, om någon, hade verkligen haft något han brann för en gång i tiden. Modelljärnvägen hade varit hans stora intresse. Men han hade fått göra sig av med det allteftersom familjen växte och det varken fanns tid eller plats för en sådan hobby.

“Jag vet vad du tänker”, sa Sigrid. Mer än 50 års äktenskap har fått Sigrid och Erik att nästan läsa varandras tankar. “Man kan inte leva i ett hus med ett fånigt leksakståg som upptar hela vardagsrummet, Erik.”

“Modelljärnväg, inte leksakståg”, mumlade Erik.

 

Långsamt vande sig Erik och Sigrid vid livet på Lövängen. Men en dag såg Erik hur Sigrid satte rouge på kinderna och omgavs av ett moln av ny parfym och då gick det plötsligt upp för honom: Hon gör sig till för någon och det är inte för mig! Som vanligt kunde Sigrid ana sig till hans tankar och gick rakt på sak.

“Jag har träffat en man här...och jag tror att jag är förälskad.”

Erik tittade på sin hustru utan att säga något. Sedan gick han in i sovrummet och stängde dörren.

 

Sigrids förhållande blev snart känt på Lövhagen. Det tisslades och tasslades. Sigrids nya kärlek hette Torsten.

“Stackars Erik”, hördes från många håll. Ingen såg till Erik. Han höll sig undan.

 

Döttrarna kom för att försöka tala sin mamma till rätta, men utan resultat. När de fick träffa Torsten kunde de inte annat än tycka om honom. Sigrid hade så gott som flyttat in hos honom nu. När döttrarna ville tala med sin pappa fick de veta att han inte hade tid.

 

Efter ytterligare några veckor kände Sigrid att hon behövde tala ut med sin man. Hon hade bestämt sig för att ta ut skilsmässa. Det var en hel grupp människor som samlades för att tala med Erik. Sigrid, döttrarna och en kurator från kommunen hade också kallats in.

 

Sigrid tog ett djupt andetag och knackade på dörren, trots att detta ju faktiskt också hade varit hennes lägenhet. Dörren öppnades omedelbart och Eriks ansikte blev synligt.

”Vi har kommit för att tala med dig”, sa Sigrid.

”Jaha, vad gäller saken? Jag är lite upptagen.”

”Jag skulle vilja…”

Sigrid avbröts av ett ljud.

”Nu fungerar den, Erik!” hördes en mansröst inifrån rummet.

Erik satte upp ett finger i luften och lyssnade med ett leende till ljudet.

 

Döttrarna, Sigrid och kuratorn hade nu samlats i dörröppningen och såg ut över det förvandlade rummet. Ett helt landskap bredde ut sig på matsalsbordet. Ett tåg tuffade fram längs den vindlande tågrälsen. Mitt i allt ställde sig Erik och gjorde tummen upp mot personerna i rummet. Sigrid stod med gapande mu och tittade från Erik till tåget och sedan till...TORSTEN! Han höjde handen till en vinkning och sa glatt:

“Titta Sigrid, äntligen någon som delar mitt största intresse!”