Läslogg på ett
citat från ”Pojken i randig pyjamas”
’”Ta adjö av dem?”
frågade han och stirrade förbluffad på henne. ”Ta adjö av dem?” upprepade han
och spottade fram orden som om han hade haft munnen full av kakor som han
tuggat till smulor men inte hunnit svälja.”’
Pojken i randig
pyjamas sid. 12
När Bruno var ledsen över flytten, ställde han många frågor
till sin mamma om skolan och vännerna. Hans mamma svarade honom att han inte skulle
vänta på sina vänner och att han skulle få nya vänner i det nya huset. Mamman
försökte förklara varför de var tvungna att flytta, men hon kunde inte och Bruno
kände sig arg. Bruno kunde inte acceptera mammans förslag om att skaffa nya
vänner.
Jag tänker att det här är en normal reaktion för en 9-åring
och han förstår inte hela situationen med kriget. Därför har han jättesvårt att
acceptera det här. Han tänker som andra barn, att allt är lätt i livet och han
tror att han kan få vad han vill. Jag tror att mamman känner sig stressad och
vill egentligen inte flytta. Hon måste försöka förklara för sina barn på ett
sätt som de förstår och inte visa sina känslor för dem. Om mamman visar att hon
är rädd och orolig skulle barnen kanske känna samma sak och det kan påverka
deras framtid. Pappan tänker bara på sig själv, utan att tänka på vad familjen
vill. Han skulle kunna flytta själv kanske, men då kanske det blir problem för
hela familjen och han får svårt att skydda dem och de kanske får svårt att
träffas igen.
När jag skulle flytta hit till Sverige, lämnade jag min fru
och mina barn. De visste inte att jag lämnade dem för deras skull. Jag visste
att jag gjorde det för dem, för att deras framtid skulle bli säker. Jag sa till
min fru att jag snart skulle komma tillbaka och att de skulle försöka ta hand
om sig själva. Mina barn grät, men min fru förstod att det skulle bli bättre i
framtiden om jag flyttade.
Läslogg på
ett citat från ”Det finns inga skridskor i öknen”
"Småsyskonen försökte lägga
beslag på Fatima så snart hon kom innanför dörren, men hon hade som vanligt
ingen lust att leka med dem, utan skyllde på läxorna för att slippa."
(Det finns inga skridskor i öknen,
sid. 18)
Det här citatet handlar om Fatima.
Hon kommer hem från skolan och hon känner sig trött och ledsen, eftersom hon
har tjafsat med Robban och Sofia i matsalen. De har tjafsat om Fatimas religion
med hennes sjal och att hon inte äter korv. Småsyskonen har längtat efter
Fatima och vill leka med henne, men Fatima orkar inte. Så brukar hon alltid
känna. Kanske känner hon sig ofta trött över saker som händer i livet, t.ex.
pappan som tjatar på henne och förbjuder henne att göra olika saker. Han har
hela tiden negativa tankar och tror att det ska hända dåliga saker med barnen.
Han lever kvar mycket i sin tradition och trivs och förstår inte livet i
Sverige. Syskonen blir kanske ledsna och besvikna när Fatima inte vill leka med
dem, men de blir nog nöjdare när Fatima sitter en stund med dem framför teven.
Jag kan förstå Fatimas känslor och
hon känner att det blir mycket problem med kulturkrockar. Hon känner sig
besviken över livet i Sverige och hon tvingas leva ett liv som hon inte vill.
Pappan hindrar henne från att göra det. Jag tänker att pappan känner sig rädd
och livet i Sverige krockar med hans traditioner. Fatima skulle behöva förklara
för sin pappa om livet i Sverige och kanske träffa Fatimas kompisar och deras
föräldrar. Det skulle vara bra om pappan fick träffa svenskar och kanske följa
med Fatima när hon har olika aktiviteter. Då skulle han kanske förstå och det
skulle bli ett lättare liv för Fatima. Jag förstår att syskonen blir ledsna när
Fatima inte vill leka med dem, så det skulle vara bra om Fatima gör det lite
oftare. Om Fatima leker med dem, skulle hon kanske känna sig lite gladare och
syskonen kan känna sig tryggare.
När
jag var yngre och bodde med min
familj, var jag det yngsta syskonet. Jag ville alltid vara med mina större
syskon. De var mina förebilder och väldigt viktiga personer för mig i mitt liv.
Om de ibland sa nej till mig, för att de hade annat att göra, så blev jag så
ledsen. Jag hade svårt att acceptera att de inte alltid kunde vara med mig.
Mina föräldrar försökte ofta förklara och sa åt mig att låta mina syskon vara
ifred ibland. När mina syskon väl hade tid för mig, hade vi så roligt, både jag
och de.
De här frågorna ska ni använda för att bygga texten:
•Vad
har hänt innan och efter? Vem/vilka handlar det om? Vad tänker och känner de
här personerna?
•Vad
tänker jag om de här personerna?
•Hur
kan jag koppla det här till mig själv, alltså vilken åsikt har jag och varför?
Ge gärna exempel från ditt egna liv!
Tack Sofia!
SvaraRadera