Den här novellen kommer vi att läsa på lektionen på torsdag. Ni får gärna läsa den hemma innan, så går det lättare och snabbare på torsdag. På fredag kommer det att bli en uppgift som är kopplad till texten:
De hade stått i kö till en lägenhet på Lövhagen i många år.
”De vill att man ska dö medan man
väntar”, sa Erik.
Veckan innan han skulle fylla 91 år kom ett brev. En lägenhet fanns nu
ledig för dem, om de var intresserade.
Redan efter en månad flyttade de. Döttrarna hjälpte dem att packa och att
komma iordning på det nya stället. Barnbarnen tog hand om en del saker, porslin
och möbler som de ville ha och resten kördes till Myrorna.
”Skönt att röja lite, nu blir det
lättare för er sen när vi är borta”, sa Erik.
Lövhagen var en tegelbyggnad med en park runtomkring. Medelåldern på de som
bodde där var 85 år. Det fanns två olika typer av lägenheter där. Många olika
aktiviteter fanns att tillgå och alltid mycket personal på plats.
“Jaha, då har vi flyttat för sista gången”, konstaterade Erik.
“Det blir trevligt att lära känna lite nya människor”, sa hustrun Sigrid.
“Äsch, här bor ju bara gamlingar”, fnös Erik.
Erik såg på henne utan
att säga något mer. Han, om någon, hade verkligen haft något han brann för en
gång i tiden. Modelljärnvägen hade varit hans stora intresse. Men han hade fått
göra sig av med det allteftersom familjen växte och det varken fanns tid eller
plats för en sådan hobby.
“Jag vet vad du tänker”, sa Sigrid. Mer än 50 års äktenskap har fått Sigrid
och Erik att nästan läsa varandras tankar. “Man kan inte leva i ett hus med ett
fånigt leksakståg som upptar hela vardagsrummet, Erik.”
“Modelljärnväg, inte leksakståg”, mumlade Erik.
Långsamt vande sig Erik och Sigrid vid livet på Lövängen. Men en dag såg
Erik hur Sigrid satte rouge på kinderna och omgavs av ett moln av ny parfym och
då gick det plötsligt upp för honom: Hon gör sig till för någon och det är inte
för mig! Som vanligt kunde Sigrid ana sig till hans tankar och gick rakt på
sak.
“Jag har träffat en man här...och jag tror att jag är förälskad.”
Erik tittade på sin hustru utan att säga något. Sedan gick han in i
sovrummet och stängde dörren.
Sigrids förhållande blev snart känt på Lövhagen. Det tisslades och
tasslades. Sigrids nya kärlek hette Torsten.
“Stackars Erik”, hördes från många håll. Ingen såg till Erik. Han höll sig
undan.
Döttrarna kom för att försöka tala sin mamma till rätta, men utan resultat.
När de fick träffa Torsten kunde de inte annat än tycka om honom. Sigrid hade
så gott som flyttat in hos honom nu. När döttrarna ville tala med sin pappa
fick de veta att han inte hade tid.
Efter ytterligare några veckor kände Sigrid att hon behövde tala ut med sin
man. Hon hade bestämt sig för att ta ut skilsmässa. Det var en hel grupp
människor som samlades för att tala med Erik. Sigrid, döttrarna och en kurator
från kommunen hade också kallats in.
Sigrid tog ett djupt andetag och knackade på dörren, trots att detta ju
faktiskt också hade varit hennes lägenhet. Dörren öppnades omedelbart och Eriks
ansikte blev synligt.
”Vi har kommit för att tala med dig”, sa Sigrid.
”Jaha, vad gäller saken? Jag är lite upptagen.”
”Jag skulle vilja…”
Sigrid avbröts av ett ljud.
”Nu fungerar den, Erik!” hördes en mansröst inifrån rummet.
Erik satte upp ett finger i luften och lyssnade med ett leende till ljudet.
Döttrarna, Sigrid och kuratorn hade nu samlats i dörröppningen och såg ut
över det förvandlade rummet. Ett helt landskap bredde ut sig på matsalsbordet.
Ett tåg tuffade fram längs den vindlande tågrälsen. Mitt i allt ställde sig
Erik och gjorde tummen upp mot personerna i rummet. Sigrid stod med gapande mu
och tittade från Erik till tåget och sedan till...TORSTEN! Han höjde handen
till en vinkning och sa glatt:
“Titta Sigrid, äntligen någon som delar mitt största intresse!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar